Människorna bakom tågen
En rosa himmel över lokförarhytten
Tidiga morgnar, stora fordon och en utsikt som skiftar längs spåret. I april tog Anna examen som lokförare. Nu kör hon Tåg i Bergslagens tåg och trivs med både arbetet och kollegorna.
Människorna bakom tågen
Tidiga morgnar, stora fordon och en utsikt som skiftar längs spåret. I april tog Anna examen som lokförare. Nu kör hon Tåg i Bergslagens tåg och trivs med både arbetet och kollegorna.
Att köra stora fordon och känna sig bekväm bakom spakarna ligger i familjen, berättar Anna. Själv har hon hittat sin plats i förarhytten på tåget.
På frågan om vad som är absolut bäst med jobbet kommer svaret snabbt: att få köra tog och att ha bra kollegor. Men också utsikten. Från förarhytten får hon följa Bergslagens landskap genom olika tider på dygnet, med soluppgångar och solnedgångar längs vägen.
– Jag kommer aldrig tröttna på en rosa himmel, säger Anna och ler.
Soluppgångarna kommer däremot med en mindre uppskattad del av arbetet. När klockan ringer redan vid tre på morgonen.
– Men jag vaknar till ganska snabbt, så det är aldrig några problem.
Arbetsdagen börjar före avgång
– Den största missuppfattningen om jobbet är nog att vi bara sitter stilla, att tåget kör sig själv, säger Anna.
Men att vara lokförare är så mycket mer än det. Innan de första resenärerna kliver ombord har Anna redan hunnit med flera av dagens arbetsuppgifter. Ett tidigt pass börjar med uppgifter som bland annat orderläsning. Hon går igenom de tågordrar som finns och nya dokument som hon behöver ta del av inför körningen.
Tåget ska kontrolleras och vara säkert att ta i trafik innan det växlas fram till plattformen för att slutligen köra sträckorna genom Bergslagens alla orter.
Men att tåget kör inte sig själv. Arbetet som lokförare kräver uppmärksamhet genom hela körningen och Anna ska hålla koll på både hastighet följa signaler och trafikregler samt tågkvitteringen som ska ske varje 90:e sekund manuellt, bland annat.
Att behålla lugnet
Det svåraste med yrket är situationerna som inte går att förutse.
– Det är när saker händer, något oväntat inträffar. Då gäller det att behålla lugnet, bedöma läget och reda ut vad som ska göras, säger Anna.
Det är en krävande del av yrket. Samtidigt är det ett arbete hon trivs väldigt bra med.
Och till den som själv funderar på att utbilda sig till lokförare säger hon med ett stort leende:
– Gör det!
| Faktaruta |
| Namn: Anna Köpman |
| Ålder: 43 år |
| Yrke: Lokförare |
| Bor: Djurås |
| Familj: Gift, två barn 15 år och 12 år |
| Intressen: Blommor, odling, träning och att vara i naturen |
| Äter helst till middag: Sushi |
Text & bild: Ida Vinterbrand